My heart is hollow and I'm scared

"Gå ut när det regnar.
Elda inte i papperskorgar
av hårdplast.
Bli aldrig kär
igen." Johannes Anyuru

jag tänkte skriva ett jättelångt inlägg. det skulle vara sådär djupt och fint. Men allt jag har att säga nu är att det bor en nattfjäril på mitt rum, ovanför den enda lampan som är tänd. Och jag vet inte varför men det hjälper alltid att gömma sig i Lars Winnerbäcks Du gamla fria nord i sådana här tider. I sådana här tider som alltid verkar inträffa när man har en precis lika fin dag som annars, om inte finare. Sådana här tider som alltid verkar vara när man har gjort upp en perfekt plan över hur man ska spendera sin kväll och senare istället sätter på Spotify på datorn och stannar kvar just där. Eller något annat i samma anda.
jag är bara väldigt ledsen. det är bara det. Det bästa jag vet [tror jag] är att lyssna på såndära småglad pop. Så man blir sådäre poppigt glad. justnu vill jag bara spy av att höra det.
Jag behöver komma ut. till vattenfallet. Det är fint där, nämligen. Allt jag behöver är att låta tankarna cirkulera i mitt huvud utan att tänka en enda tanke. Aja, det får väl vänta tills imorgon. FÖrutom att ingenting kommer vara då som det är nu.

Och allt jag har att säga nu är att nattfjärilen verkar ha hittat något bättre ställe än mitt rum att bo på. För jag kan inte hitta den längre. Och här sitter jag med Johannes Anyurus diktsamling och en faktabok om språk. Och fast att allt var så bra nyss är allt så dåligt nu. Men det går väl över det med. Precis som allt annat verkar göra här i livet.