men i hemlighet vill jag bara krama ur allt tills det bara är lite rester utav fukt kvar, spår som är svåra att finna. men en hemlighet är en hemlighet och hemligheter ska förbli just hemligheter. så mina ögon söker återigen desperat efter en text att läsa i salen jag befinner mig och hittar "max 150 personer får rymmas i lokalen".
fredag 4 december 2009
cause when i see your face smiling, or laughing in the rain, it makes me feel so very.. so very.
jag vill bara krysta ut tårarna jag vet sitter bakom ögonlocket. ibland tittar dom fram, då letar mina ögon desperat efter något läsbart - allt för att de ska dra sig tillbaka och gömma sig i samma vrå de kom från.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
så jävla bra, så jävla bra.
SvaraRaderapå riktigt.
och min käraste kära vän
SvaraRaderajag tycker om din blogg och jag vet att många gör det
och jag tror inte du innerst inne inte vill ha det sådär och vara sådär, som denna person x-
för hur känns det egentligen att ta läskigt sanna bilder i badkaret då man ser destruktiv ut? väldigt självdestruktiv.
men det är så förbannat lätt att romantisera det,
jag vet, och därför vill vi, kommer alltid vilja och har alltid velat. vi får bara låtsas att vi flyger när vi blir fulla och dansar och önskar oss långt bort härifrån, till ett vackert paris eller ett fint café i något okänt land där ingen annan någonsin varit förrut.
(och ja, sådan blev jag efter att ha läst den bloggen. du vet hur det är. och du vet vem jag är.)
louise,
SvaraRaderagalet vad vackert du skriver.
helt sjukt.
<3
jag vet faktiskt inte vem du är. eller, jag gissar ju. fast på mer än en person, bara.
SvaraRadera