det här är ett minne som jag inte har som jag har hittat på för jag trodde att det kunde gå att bli vi två igen.

till yann tiersen tröttnar jag nu på allt. från och med nu finns det inget jag är otrött på, förutom möjligtvis en liten sak jag vet inte. vill glömma bort hur man är trött till dåliga amerikanska filmer, eller till rix fm festivaler som känns lite b och snart river jag ner allt från mina väggar och börjar om mitt liv. 23:29 återföds jag. vill bort från sjuka sverige (som vanligt men snart blir jag desperat och inte bara drömmande)

för allting löser sig inte med kramar.

Jag vill att mitt hår ska lukta som ditt och alltid göra det.

räknar dagar.

come on, NOW

ångrar saker ja gångrar att jag ångrar

är sugen på livet.

s9ojkwslgjsiao asa orkar inte att mina bruna converse är vackra och alldeles förstora men allt går med sula säger du (eller ser det för stort ut?) - och snart är det fredag och sen är det lördag. mmmmm.

vi skulle klara vad som helst vi skulle aldrig säga nej och vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig

jag har glömt ditt nummer sådant händer väl med tiden men jag har glömt ditt nummer och det säger ganska ganska mycket litet om mig själv. kanske mer om dig fast egentligen inte det heller.

jag mår konstant illa och gör inget jag borde och vill vara som Mma Ramotswe.

RYNKAR PANNAN MED ack, sundbyberg filtenmixen eller någon le tigre låt. det går lite i sicksack detdära.

NÄR TIDEN ÄR RÄTT SKA JAG PLOCKA UPP DIG OCH TA DIG LÅNGT HÄRIFRÅN

och mitt bland mina feberyror kommer de där tankarna tillbaka och de där tankarna blandas med nya. sen väcks jag av telefonsamtal från ingen speciell som jag inte hinner ta och sedan går min klockas läderarmband sönder och snart tappar jag ett festivalband. letar också efter minarumänienband för jag saknar de att ha på handleden.

och så en bild för så känner jag mig just nu.

"Du lägger armen om henne.
Hon lutar sig mot dig. Och en lång stund passerar.

'Vet du att jag gjorde precis såhär för länge sen? På precis samma ställe?'

'Jag vet', säger du till henne.

'Hur kan du veta det?' frågar fröken Saeki och ser dig i ögonen.

'Jag var här då.'

'Och sprängde broar?'

'Ja, jag var här och sprängde broar.'

'Metaforiskt.'

'Naturligtvis.'

Du håller henne i dina armar, drar henne emot dig och kysser henne.
Du känner hur styrkan viker från hennes kropp.

'Visst drömmer vi alla?' säger hon.
Vi drömmer alla.

'Varför måste du dö?'

'Jag hade inget val', säger du.

Ni går längs stranden tillbaka till biblioteket. Ni släcker ljuset i ditt rum, drar för gardinerna och utan ett ord lägger ni er i sängen och älskar. I stort sett på samma vis som kvällen innan. Men med två skillnader. Hon börjar gråta när ni älskat klart. Det är det ena. Hon begraver ansiktet i kudden och gråter tyst. Du vet inte vad du ska göra. Du lägger mjukt en hand på hennes bara skuldra. Du vet att du borde säga någonting, men vet inte vad. Orden har dött i tidens avgrund, ljudlöst har de blivit till en hög på den vulkaniska sjöns mörka botten. Den här gången hör du motorljudet från hennes bil när hon ger sig av. Det är det andra. Hon sätter igång motorn, slår av den som om hon tänker på någonting, vrider om nyckeln igen och kör ut från parkeringen. Den tomma, tysta intervallen emellan gör dig så sorgsen, så oerhört sorgsen. Som dimma från havet tränger sig den där tomheten in i ditt hjärta och stannar där en lång, lång stund. Slutligen är den en del av dig.

Hon lämnar efter sig en fuktig kudde, våt av tårar. Du rör vid dess värme med din hand och ser hur himlen långsamt lyses upp. Långt bort kraxar en kråka. Jorden vrider långsamt på sig. Men bortom verklighetens detaljer finns drömmarna. Och i dem lever alla."

precis så. om inte bättre. precis så.

(kafka på stranden).

je n'ai pas grand chose te dire

jag hostar som jag har kikhosta eller ännu värre och jag fryser som om jag har feber men jag har inte feber för jag kan inte ha feber för det är maj och det ska vara sol men det regnar och det regnar och maj bryr sig inte om att det ska vara sol så teven står på i mitt rum fast jag inte har en teve i mitt rum och jag vill ringa långa nattsamtal med dig och samtidigt vill jag tända ljus så rummet brinner upp och sen vill jag fylla mitt dokument som är till för sådant här.

vi var förtrollade av livet och lekens idé
och vi dansade oss trötta på töntiga smågator
utan att vilja förstå innebörden av ordet trött och svag
för när vi är 30 tar det slut.

sort it out. (fallingfallingfalling)

är så jävla trött på inte bara mina egna ord utan andras.

nästan så jag önskar att jag hade en sådan där ämnesomsättningssjukdom jag skriver tal om,

men eftersom jag vet att man ska vara försiktig med vad man önskar.

så gör jag bara nästan det.

det är ju en helt annan sak.